Samsyn kring eleverna
Hultdalsskolan, Årets Framtidslots 2007
Intervju 10 april 2014 med Linnea Lagnström av Jessica Sundqvist
Vem är Linnea Lagnström som mottog Hultadalsskolans pris, Årets Framtidslots 2007?
Hultdalsskolan i Norrköping tilldelades 2007 priset Framtidslotsen, för ett bra och väl genomtänkt entreprenörskapsarbete där skolan har använt FramtidsFrön inspirationsmaterial Företagsorientering som ett viktigt verktyg för skolans "Tema Framtid" och där rektor och studie- och yrkesvägledare hade mod och möjlighet att införa ett nytt arbetssätt på skolan. Lärarnas tilltro till elevernas förmåga gjorde att eleverna fick växa och visa nya färdigheter. 
 
Linnea Lagnström mottog priset och arbetade vid utnämningen av årets Framtidslots 2007 som rektor på Hultdalsskolan. Sedan 2012 arbetar Linnea Lagnström som kanslichef på utbildningsförvaltningen Norrköpings kommun.
 
Kontakt med FramtidsFrön
Linnea Lagnström kom i kontkat med FramtidsFrön via en inbjudan, denna inbjudan blev starten till ett samarbete. Det sammanföll med några idéer Linnea och SYV hade kring förändring av PRAO på Hultdalsskolan. Linnea berättar: "2007 genomförde vi ett förändringsarbete och vårt samarbete med FramtidsFrön blev starten till detta. Vi på Hultdalsskolan tog bort PRAO i åttan och vi hade en hel del funderingar kring detta. Det första var att vi hade ont om pengar, PRAO kostade mycket pengar i form av resor och matersättning och våra utvärderingar visade att PRAO inte gav så mycket som vi önskat. Platserna som eleverna hade tillgång till under sin PRAO gav inte eleverna så mycket. Vi granskade detta med praon och började då att ifrågasätta den. Det här som vi lägger ner så mycket pengar på och som är en del i vägledningen och som ger så lite. Kan vi göra så längre? Vi kom fram till att vi inte kunde fortsätta på samma sätt. Då tog jag ett beslut att vi inte ska ha någon PRAO i åttan utan vi skulle ha någonting annat istället. För vi hade verkligen tankar om att vi behövde ge våra ungdomar bättre underlag för att kunna välja rätt inför gymnasiet."
 
Linnea berättar vidare: "I Åby där skolan ligger föreställer vi oss inte att 40 procent av Åbys ungdomar ska bli egna företagare i pizzabranschen i framtiden. Det var ungefär så bilden såg ut, man fick en praoplats på en pizzeria inne i staden. Det kunde naturligtvis var kul och intressant, men det var ingen bra del i vägledningsarbetet, inte tillräcklig. FramtidsFröns och våra vägar på Hultdalskolan möttes samtidigt som vi hade tankar om att förändra vårt vägledningsarbete. Det blev väldigt bra, utan FramtidsFröns idéer om Företagsorienteringen, hade det varit svårare för oss att komma på en ny arbetsmodell. Här fick vi mycket draghjälp första året med företagskontakter och att etablera dem kontakterna. Första året var väldigt avgörande för oss. Sedan avslutades samarbetet efter hand, då skolan kände att de stod på egna ben. Vi hade skapat en modell som fungerade. 
 
Hultdalskolan  arbetade med Företagsorienteringen i ett tema som kallades Tema Framtid. Eleverna var indelade i grupper där de arbetade med detta tema. Eleverna fick i sina grupper under två veckor, dels göra ett studiebesök på ett företag samt göra ett arbete kring det företaget och redovisa. Dessutom lade vi in en mängd andra vägledningsarbete som det tidigare inte funnits utrymme för. Det var olika aktörer utifrån som kom till skolan och träffade elever i grupperna. 
 
En av de stora förändringsbitarna i samband med Tema Framtid var att det byggde på att det var elevernas vanliga lärare i arbetslaget som var drivande och höll på med detta. SYVaren hade inte någon framträdande roll utan var endast med i planeringsfasen. Linnea menar att "det var den stora förändringen, att lärarna och mentorerna blev delaktiga i elevernas vägledningsinsatser och de hade en samsyn kring vikten av att förändra praon". 
 
Linnea berättar att "Tidigare vid praon var lärarna endast lite delaktiga, det var väldigt mycket Syvarens ansvar. En del lärare hann ibland ut och att göra studiebesök under Praon och fick på så sätt en liten inblick i arbetslivet, men det var inte alla som gjorde det och det gav inte så stor effekt".
"Nu hade vi lite tur, i det arbetslaget som vi började med fanns det med SO-lärare, som brann för dessa frågor. Lärarna fann det naturligt att när eleverna redovisade sina besök från företagen, antingen genom en muntlig framställan eller genom en film, då var deras lärare i svenska med och gjorde en bedömning. Med det här sättet att sambedöma ville vi visa att arbetet med Företagsorientering var lika viktig som den vanliga undervisningen, att det också skulle bedömas och betygsättas. Vi ville lyfta framvikten av att se eleven utifrån ett helhetsperspektiv, vilket lyfts fram numera i de Allmänna råden. Det var inte alls lika själklart då som det är nu. Vi kan väl säga att vi på Hultdalsskolan var lite av en föregångare inom området", menar Linnea.
 
Vad ser du för vinster med att arbeta med entreprenörskap i skolan utifrån elevperspektiv?
"De stora fördelarna att jobba med entreprenörskap i skolan är att man gör mer av saker som är på riktigt ", menar Linnea. "När man jobbar med yrken och företag i undervisningen så är de i den stora världen utanför skolan, det är på riktigt och det upplevs ofta mer stimulerande och motiverande. Det blir mer konkret än abstrakt och det passar väldigt många att jobba så", framhåller Linnea.
 
Vidare fortsätter Linnea: "De stora fördelarna för pedagog och skola att arbeta med entreprenörskap i skolan är att det ger ett vidgat perspektiv. Man tvingas att ta in och se på saker på nytt sätt och fundera på hur de kan finnas med i undervisningen. Man öppnar upp sig mer för att titta på saker på ett annat sätt. Skolan öppnar upp sig mot världen utanför. Att inte bara vara i skolvärlden och vara så teoretisk utan att inta en mer öppenhet mot samhället utanför skolan. Framtiden är utanför skolan. Vi nosar ju lättare på framtiden om vi går utanför skolan än om vi är kvar i den hela tiden".
 
"Som kommun, menar Linnea behöver man generellt jobba mer med kommunikation mellan företag, kommun och utbildningssamordnare. Vi har en tid varit för mycket isolerade och de som utbildar sig nu har inte någon möjlighet att ha insyn om vilka jobb som kommer att finnas, vad man kommer efterfråga. Allt sådant är viktigt att ha koll på", betonar Linnea. 
 
Ett sådant exempel är, menar Linnea, att man nästan håller på att lägga ner ett teknikprogram för att ingen söker. Det är ett stort misslyckande, för både industrin, kommunen och för skolorna. Det handlar om att man inte har pratat med varandra, stimulerat och fångat upp. Man borde ha gjort mer. Om man jobbar mer med entreprenörskap i kommunen så får vi ju mer kontakter och mer information kring vad som händer på arbetsmarknaden och då kommer dessa saker som information att vi inte känner till saker kring yrken etc. det minskar ju då. Riskerna för att inte lyckas på arbetsmarknaden är ju det som det i förlängningen handlar om. Vi vill ju att eleverna ska välja så rätt som möjligt utifrån sina förutsättningar, välja rätt utbildning och yrkesbana så att det går vägen. Då handlar det om att vi måste ha kunskap om världen som väntar dem. Problemet som vi beskriver är att det går så fort och är så föränderligt att man inte kan veta vilka jobb som behövs, men man kan hela tiden genom att ha en bättre kommunikation, fånga upp tendenserna och bättre stimulera. Detta var en av de saker som jag brann för när vi ändrade  praon", framhåller Linnea. 
 
Vidare berättar Linnea, "Eleverna som gick på min skola var jätteduktiga och högpresterande elever, deras framtid kanske inte är att driva en egen pizzeria. Det borde vara de som läser till ingenjör på högskolan. Men hur stimulerar vi dem till det, när de inte ens kan komma till en teknisk arbetsplats? Många av de tekniska arbetsplatserna är väldigt stängda i praohänseende för att det är väldigt mycket säkerhet, det är för tråkigt att sitta där, då lockar vi aldrig eleverna till jobb inom tekniksektorn och det blir den onda spiralen att vi inte levererar den arbetskraft till den högteknologiska industrin som vi har. Därför är det jätteviktigt att vi i skolan vet vad som finns där ute och att det kan spilla över så att vi kan intressera våra elever för det."
 
"Ett sådant exempel är att ge bilder", menar Linnea. "Mycket handlar om det att ge bilder av yrken och arbetsliv. Ett klassiskt exempel är som vi hade det i hemkunskapssalen och tekniksalen som låg bredvid varandra på skolan. I hemkunskapen var det kliniskt rent efter varje lektion, eleverna lärde sig att torka diskbänken blank och fin, allt ska vara torkat och inplockat i skåpen. I tekniksalen som var en gammal relik, där var det gamla svarvar, plåtbockningsmaskiner, svetsar och gummigolv fullt med spån. Här inne kunde man knappt vända sig för att det var så smutsigt. Men hur ser verkligheten ut i förhållande till detta? Det finns inget smutsigare ställe än ett restaurangkök. När man har arbetat varje dag på restaurangen så är man alltid jättesmutsig, oavsett om man jobbar som kock eller står i disken. Men om man jobbar med teknik idag så är man inte oljig och smutsig när man går hem, utan där är det kliniskt rent i många av teknikmiljöer idag, för att vi jobbar med automation och robotar, men den bilden får ju inte eleverna om de tittar in i vår hemkunskapssal och tekniksal. De får en bild av att det ena är rent och det andra är smutsigt och så väljer man gärna det rena, för där vill man vara, där är det trevligare. Detta är ett typiskt exempel på att vi inte lyckas ge konkreta bilder av hur det är att jobba med tekniska arbeten i ett modernt arbete. Det är här arbetet med entreprenörskapet kommer in", betonar Linnea. 
 
"Företag som arbetar med teknik måste göra sig tillgängliga för skolorna och ge bilder och marknadsföra sig, även om eleverna är för små för prao och vara där i 14 dagar, det är inte verkningsfullt. Eleverna måste få andra sätt där företagen visar sig mot de yngsta barnen och göra det tidigt blir intresserade och börjar tänka, det verkar kul att arbeta med teknik. Det är för sent att komma i tvåan på gymnasiet. Bilderna behöver komma till de mindre barnen", framhåller Linnea.
 
Utmaningar
"I skolan finns inte så många roller", menar Linnea. "Det finns en rektor, det finns lärare och en SYV, men vem ska vara den här kontaktytan mot företagen som vi behöver ha oavsett vad vi ska göra av den kontakten och oavsett om det handlar om prao eller om studiebesök, Företagsorientering, samarbete över tid eller vad det än är, så är det ett bekymmer, att det hänger på att någon eller några lärare tar på sig det här ansvaret att vara ambassadörer".
 
 "Det är ju samma sak på företagen, vad finns för roller för denna kontaktyta? Chefen är oftast för upptagen, vem är det då som man ska prata med så att ett samarbete kommer till stånd?" undrar Linnea. Ibland är det verkligen bara så att det är rätt personer på båda sidor för att hitta en kommunikationsväg så att man etablerar kontakter. Det var så som jag kände att FramtidsFrön hjälpte oss, att vara den där kontaktlänken".
 
"Kanske skulle det kunna finnas sådana funktioner som att vara den här länken mellan som gjorde det lättare att det blev av, menar Linnea". "Det är en jättehög tröskel annars att söka företag på egen hand eller söka skolor att samarbeta med, många vet inte riktigt hur de ska göra".
 
Årets Framtidslots 2007
"Det var jätteroligt skolan fick utmärkelsen årets Framtidslots och att bli uppmärksammad för något positivt. För just då var vi i skolan i en sådan period då vi lätt fick negativ kritik i media om allt möjligt som dåliga resultat, dåliga arbetsmiljöer, barn som bråkar, inbrott och stölder m.m." berättar Linnea. 
"Det kändes Wow, vi får en positiv nyhet och de vill intervjua oss och vi kommer att hamna i tidningen. De vill lyssna på vad vi gör och det är ju alltid roligt", fortsätter Linnea. 
 
"Sedan kan man ju alltid tänka om man googlar på sig själv, det brukar jag göra" berättar Linnea. "Då finns den där bilden på mig när jag håller checken med uppsträckta armar och jag har fått den på julavslutningen och jag bara strålar av lycka, det är ju jättehäftigt", framhåller Linnea.

"I ett personligt perspektiv", menar Linnea, "kan jag iallafall tänka att den här bilden finns på mig och jag är stolt över den, jag har gjort något bra och blev uppmärksammad för det". 
 
Framtiden
Linnea Lagnström berättar om att i sin roll idag som kanslichef på utbildningskontoret, så arbetar hon med ett webbverktyg som heter tillarbetslivet.nu som är framtaget för att kunna administrera hanteringen av praoplatser. Detta webbverktyg togs fram av Östsam,  men numera är Norrköping kommun  systemägare till detta. Verktyget används för fördelning  av praoplatser och det handlar om att matcha företag och elever. I detta webbverktyg  gör man hela matchningen, allt är väldigt fiffigt" framhåller Linnea. Det är framförallt Studie- och yrkesvägledarna som använder detta verktyg, men det är öppet för företag så att de kan gå in och registrera praktikplatser. I detta webbverktyg ser Linnea stora utvecklingsmöjligheter, hon menar att webbverktyget även skulle kunna administrera andra bitar, exempelvis till de företag som har prao kopplat till sig, skulle man även kunna koppla andra funktioner. I systemet finns redan kontaktpersoner och mailadresser som vi kan bygga vidare på. Ju mer företag som vi anlitar tillsammans, desto mer har vi tillgång till i denna databas som vi skulle kunna göra mycket mer av. I den rollen anser jag att jag har ett ansvar att driva det utvecklingsarbetet. Även om det inte ligger på mina arbetsuppgifter det här med studievägledning så är det frågor som jag brinner för vilket gör det svårt att släppa", betonar Linnea.
 
Goda råd vad gäller att komma igång ...
Linnea Lagnström framhåller att "Ensam kan ingen göra någonting. Om man har en rektor som inte har med sig sin SYV i frågan så händer ingenting. Om man har en SYV som inte har med sig sin rektor då händer ingenting heller. Man måste vara minst två och gärna fler som arbetslagledare eller utvecklingsledare. I ett inledningsskede för att gruppen ska få stimulans, så uppstår goda idéer i en grupp dynamik. Det är nog det viktigaste", menar Linnea. Man måste ha en gemensam bild vart man vill med sitt vägledningsarbete. För mig är vägledningsarbetet en del av det entreprenöriella lärandet, allt handlar om att få ungarna att hamna rätt i slutänden". 
 
Det andra tipset som Linnea Lagnström delar med sig av är att om man ska lyckas så tror hon att man behöver ha någon stimuli utifrån, exempelvis som FramtidsFrön eller någon annan aktör, någon som får en att kittlas av en idé. "Mitt i vardagen sätter man sig inte ner och kommer på världens bästa idé själv utan man behöver ha någon som visar på olika modeller så att man får en input helt enkelt", menar Linnea.